Publicerad i senaste numret av tidningen Brand

brand4
Året lider mot sitt slut och så här den sista månaden på år 2015 har jag medverkat i den anrika tidningen Brand. Årets sista nummer gick under temat, åsiktsbytarna.

Då jag har mitt ursprung i den högerradikala miljön blev jag kontaktad av den ständigt aktuella Kajsa ”Ekis” Ekman. Tanken från början var att jag skulle bli intervjuad men efter att jag började svara på ”Ekis” frågor så slutade det hela med att jag författade min ideologiska resa på egen hand.

Förutom jag själv är det senaste numret fullspäckat med personer som har reviderat sina före detta åsikter. Exempelvis LUF-grundaren Fanny Åström som gick från liberal till kommunist och den forna anarkisten Jan Sjunnesson som numera återfinns i SD:s borgerliga kölvatten.

Kim Fredriksson – 12 december 2015

Genom kamp till seger – Den högerradikala rörelsens historia och taktik 1995-2015

kampseger

De rasideologiska och högerradikala grupperna har funnits i Sverige i över 90 år. Men det är först nu som människor på allvar börjar känna att de är ett hot mot demokratin på allvar. Polariseringen och radikaliseringen i samhället är ett faktum. Men varför är det så? Hur kunde en grupp högljudda våldsamma skinheads på 1990-talet lägga grundstenar till det vi ser idag?

Den frågan och lite till kan jag ge svar på genom min föreläsning, ”Genom kamp till seger”.
I föreläsningen går jag igenom den så kallade ”nationella rörelsen” och hur den har utvecklats genom åren.

Vad är det för stadier de har genomgått? Vad är det man vill med sin internetaktivism? Hur ser deras långsiktiga mål ut? Är det samma människor som på 1990-talet? Hur motarbetar vi dem effektivt?

Det och lite till ger jag svar på i min föreläsning, ”Genom kamp till seger”.

beröm1

Föreläsningen på Täby Enskilda Gymnasium tidigare i maj i år fick även beröm på sociala medier

MIN POLITISKA BAKGRUND

Mitt namn är Kim Fredriksson – en familjefar, aktivist, skribent och debattör. Intressen här i livet är konst och i synnerhet kroppskonst. Andra intressen jag bär på är bland annat romsk historia och samhällsfrågor.

Den började i den utomparlamentariska högerradikala miljön i början av 1990-talet. En destruktiv miljö som har kommit att bli en mer politiserad rörelse med ambitioner.

I samband med Sverigedemokraternas stora splittring i början av 2000-talet så valde jag utbrytarnas sida – en stor mängd aktivister som kom att bilda partiet Nationaldemokraterna. Till en början arbetade jag vid sidan av med säkerhet koordinerat med dåtida militanta skinheads och fotbollshuliganer. Med tiden så kom en brytning med den utomparlamentariska grenen efter större interna konflikter. Jag valde då att satsa lokalt på Nationaldemokraterna.

Med tiden växte jag inom organisationen och före jag lämnade partiet hade jag haft följande poster:

Distriktsorganisatör
Suppleant i partistyrelsen
Medlem i partiets riksledningsgrupp
Ansvarig för samtliga pressmeddelanden och genmälen till media
Vice riksorganisatör för Nationaldemokratisk Ungdom
Medlem i riksledningsgruppen för Nationaldemokratisk Ungdom

2010 kom jag att arbeta som strateg för organisationen Nordisk Ungdom – en nationaldemokratisk tillika etnopluralistisk ungdomsorganisation som efter min tid har utvecklats till en fascistoid organisation som stödjer Sverigedemokraterna.

Utöver detta har jag även varit skribent på en rad olika nätsajter kopplade till den högerradikala miljön. Ideologiskt stod jag nära strasserismen och etnopluralismen. Jag var ideologiskt driven och inte obekant med att bedriva frågor som kom att skapa eko och samhällsdebatter.

VEM ÄR JAG IDAG?
En individ som står med fötterna på jorden. Jag vill inte veta av det hat och det förtryck som nationalism de facto leder till. Jag tror på demokrati från grunden – på en värld utan förtryck och på medmänsklighet. Min inblick i den högerradikala miljön är något jag ofta skriver och talar om idag för jag räds inte ta antifascistisk ställning trots hot och hets.

Detta har inneburit att jag bland annat:
– har skrivit Sveriges mest lästa artikel i samband med de nazistiska överfallen på Möllevången i Malmö 2014
– skrivit debattartiklar för Aftonbladet
– debatterat i TV 4:s morgonsoffa
– deltagit i såväl dokumentärer som radioprogram både i Sverige och utomlands
– intervjuats som sakkunnig om den samlade radikalhögern både Sverige och internationellt
– skrivit ett kapitel i boken Tolerans som är utgiven av Hydra förlag
– Skrivit en rad debattartiklar för en rad olika tidningar

På grund av hot och näthat har jag valt att inte ha ett offentligt telefonnummer.
För kontakt var god och e-posta: kimfrewordpress@gmail.com

Patrik Engellau försvarar folkmord och sprider antiziganism

medknugen

Patrik Engellau tillsammans med Sveriges värsta och dyraste bidragstagare, Kungen.


Patrik Engellau är styrelseordförande för den högerliberala tankesmedjan ”Den nya välfärden”. En extrem tankesmedja som bland annat vill se mer nedskärningar inom skola, vård och omsorg om de drivs i kommunal eller statlig regi, mer privatiseringar och än mer marknadsanpassningar som leder till otrygghet och en negativ samhällsutveckling för vanligt folk.

Uppluckrad arbetsrätt och än djupare klassklyftor leder nämligen inte till en tryggare befolkning. Snarare tvärtom då liberalernas så kallade ”flexibla arbetsmarknad” endast är ett annat sätt att säga att chefen ska kunna få sparka dig lättare. Och jo, enligt ”Den nya välfärden” så ska den riktiga välfärden nedmonteras så mycket som möjligt.

Patrik Engellau är inte ensam inom den etablerade borgerligheten om att företräda intellektuellt haltande och omoraliska idéer om svaga och marginaliserade grupper. Det högerreaktionära förhållningssättet till vetenskap och akademiska förklaringsmodeller löper som en röd tråd genom flera av de resonemang man har kunnat se de senaste åren.

För att komma åt samhällsproblem vill man straffa ut individer. Strukturella problem tror man ju inte på. Det hade ju inneburit att man hade varit tvungna till att revideras sin syn på ekonomiskt ansvar och till exempel tvingas till att erkänna storföretagens skuld gällande undanträngningen av egenföretagarna.

Patrik Engellau sprider antiziganism grundade på en rasistisk värdegrund och högerreaktionära förklaringsmodeller. Några andra begrepp går inte att finna för de resonemang Engellau för fram. Åtminstone inte något som är intellektuellt hållbart.

Att läsa Patrik Engellau demagogi om fattigdomskonsekvensen tiggeri är en plågsam upplevelse. Inte bara utifrån ett nationellt minoritetsperspektiv, men också utifrån ett intellektuellt perspektiv.

För att ge ett exempel på hur pass intellektuellt ohederlig argumentation är så kommer jag härmed dela upp Patrik Engellaus text i stycken och föra in mina egna resonemang så att läsarna själva kan få avgöra hur landet ligger till.

Så där, nu kör vi…

”Den som av detta drar slutsatsen att frågan är svår har fel. Frågan är lätt. Att det ändå krävts så mycket möda av mig beror på att det legat en föreställning i vägen för logiken och bromsat tänkandet.”

Vad säger då forskarna om Engellaus sätt att förenkla en fråga som har fler dimensioner än bara fattigdomsaspekten? Svaret är att trots att fattigdom är huvudorsak till varför människor tigger för sin överlevnad så handlar det även om andra yttre faktorer. Exempelvis konsekvenserna av obehandlade kollektiva folktrauman efter folkmord. Strukturell diskriminering, sociologiska förklaringsmodeller och sist men inte minst, majoritetsbefolkningarnas ovilja att följa mänskliga rättigheter som exempelvis ramkonventionen för nationella minoriteter.

Att allt detta skulle kunna kokas ned till en enkel fråga får stå för Engellau, men för de allra flesta så bildar dessa frågor en helhet av många svåra frågor som man inte löser i en handvändning.

”Den blockerande föreställningen är memen, idén eller känslan ”jag skäms för att jag har det bra”. Så länge jag behärskades av den känslan gick det inte att komma fram till något annat än att tiggarna borde ha fritt vivre och fri tandvård på kommunens bekostnad.”

Den subjektiva föreställningen som Engellaus tar upp här tar givetvis upp frågan om tandvård eftersom Engellaus vet att frågan är laddad då tandvården i Sverige är dyr. De allra flesta av oss anser att det var bättre förr när folktandvården faktiskt var fri men inte Engellaus. Han vill som bekant ha individansvar, då funkar ju inte den gamla sossemodellen med fri tandvård.

Den intellektuellt handikappade analysen når här sin höjdpunkt. Engellaus menar att utsatta och marginaliserade människor har valt att vara utsatta och marginaliserade. Vilket i sig inte är så konstigt då denna åsikt utgår från liberalismens kärna – individens egenansvar – även i de fall där det är yttre faktorer som är orsaken. Den strukturella problematiken upphör att vara strukturell i denna  förklaringsmodell. Stöpta-ur-samma-form-mentaliteten förkroppsligad om man så vill.

”Löjliga exempel? Jag tycker inte det. Det goda samhället är ett gemensamt projekt. Det är svårare att övervaka än fotbollslaget, men de mänskliga samverkansmekanismerna är i stort sett desamma. Det goda samhället fungerar när alla drar sitt strå till stacken. De som drar sig ur det gemensamma ansvaret och föredrar att leva på sin nästas ansträngningar ses inte, och med rätta, med blida ögon. Fripassagerare uppmuntras inte. Det civila samhället utsätter dem tvärtom för ett ibland ganska hårdhänt tryck att sälla sig till gemenskapen och göra insatser för det gemensamma goda.”

Höjdpunkten jag tidigare nämnde är härmed slagen. Här ser man hur Patrik Engellau klart och tydligt vill att läsarna ska se tiggande människor som en motsats till det goda. Retoriken är som hämtad från de italienska fascisternas marknadsliberaler kring Alberto De Stefani eller den nya högerns etnopluralistiska tal om änglarnas levnadsöde.

Klass mot klass-begreppet ska tydligen förkastas i normala fall. Men inte när det gäller rika mot fattiga. Då ska det sparkas uppifrån och ner – samt lite till när människan ligger ned. Förordar du däremot ökad demokratisk ekonomi så är du en antidemokrat enligt den liberala högerlogiken. Att pissa på människor däremot, det är tydligen passande och gott.

Patrik Engellaus tal om fripassagerare är inte bara olustigt. Det är också hycklande och rent ut sagt ohederligt med tanke på hur verkligheten ser ut utanför Patrik Engellaus välbärgade fantasivärld. För i verkligheten där vanligt folk bor, lever inte tiggaren på våra gemensamma skattepengar. Den biten står Patriks vänner inom Svenskt Näringsliv för. Eller var det inte viktigt att privata företagare skulle ha specialbidrag och tjäna pengar på välfärdstjänster längre? Tiggaren lever på frivilliga gåvor, pantburkar och om hen har tur, små tillfälliga timanställningar. Det hade Patrik Engellau vetat om han hade satt sig in i frågan.

Att en människa som dessutom förordar än mer skattesänkningar för rika, säger att det är de fattiga som är fripassagerare, är vare sig förvånande eller speciellt konstigt. Det här så här den marknadstrogna högern ser på människor i det här landet. Om ni inte förstod det när regeringen Reinfeldt tvingade cancersjuka till att söka jobb på Arbetsförmedlingen så kanske ni förstår det nu när denna högerliberala lobbyist kallar fattiga för fripassagerare.

Det intressanta med den liberala högerns förklaringsmodeller är hur ofta de resulterar i en ekonomisk analys som gör gällande att vi har någon form av nollsummespel i Sverige.

”Haken är naturligtvis att man inte rimligen kan begära av alla människor att de ska bidra så särskilt mycket. En del är för gamla, en del är för unga, en del har för svåra fysiska eller mentala handikapp. Här måste ofta svåra avvägningar göras.”

Det är alltså en och en svår avvägning att göra om människors behov ska tillgodoses eller ej… Jamen dåså, då förstår vi den liberala logiken när man ville skicka cancersjuka till Arbetsförmedlingen. Det var en svår avvägning men någonstans kom man på att det trots allt var en bra idé eller vad?

”Men när jag betraktar de romska tiggarna på våra gator har jag svårt att finna fog för sådana avvägningar. De förefaller mig för det mesta unga, starka och åtminstone till synes rimligt friska och således helt arbetsförmögna.”

Och här kom antiziganismen in i bilden…

Människor i allmänhet vet mycket väl att alla tiggare inte är romer, man vet också om att inte alla romer tigger. Det är allmän kännedom som Patrik Engellau borde vara bekant med. Om så ej är fallet är det på hög tid att Engellau börjar läsa på före han öppnar munnen. Risken finns ju att han gör om misstaget med sin text. Det vill säga att uttrycka sig som en mindre vetande.

Rent politiskt är det däremot intressant att se hur liberalismens individfokus till absurdum plötsligt byts ut mot en generaliserande antiziganism. På en reaktionär grund dessutom. Vad motivet kan tänkas vara bakom denna ideologiska svängning kan man endast spekulera i. Det står däremot klart att argumentet han framför vilar på en antiziganistisk grund.

”Jag kan alla de bestörta motargumentet från deras sida som fortfarande är besatta av skammen över att vi har det bra i vårt samhälle, i Sverige: att romerna är förtryckta sedan sekler och att det därför är omvärldens uppgift att skämmas och att bereda dem ett drägligt liv.”

Här försöker Patrik Engellau ge intryck av att vara kunnig, Men för att förtydliga, han kan inte argumenten. Han förenklar däremot argumenten med antiziganistiska förklaringsmodeller. Bland annat på grund av okunskap om varför olika romska folkslag bär på kollektiva trauman. Vi kommer till det…

”Men så är det inte. Vi svenskar hjälper romerna mer genom att tubba dem till egen försörjning än genom att försörja dem via mynt och sedlar i pappmuggarna.”

Den här åsikten är knappt värd att bemöta. Den utgår nämligen från att alla människor har det lika bra som välbärgade Patrik. En välbärgad man som mår dåligt över att behöva se den fattigdom han så tydligt vill se mer av genom att göra klassklyftorna än djupare.

”Jag tror svenskar i alla tider har tänkt ungefär som jag i den här frågan. Kom ihåg att Sverige fram till 1965 hade en lag som hette Lösdriveriförordningen enligt vilken tiggare kunde sättas i tvångsarbete. Det var den synen på arbetet som gjorde Sverige till världens kanske mest framstående land. Vår största gåva till romerna vore att lära dem arbetslinjen. ”

Den tvångsassimilering Patrik Engellau försvarar ledde inte bara till en kritiserad vitbok över övergreppen mot romska folk i Sverige. Den ledde över till övergrepp mot i synnerhet den resanderomska minoriteten som har funnits i landet sedan 1512. Övergrepp som FN stämplar som folkmord men som av Patrik Engellau ses som en gåva.

Den gåva Patrik Engellau talar om handlade om ett försök från svenska staten att utrota oss resanderomer rent fysiskt och kulturellt. Förutom lösdriverilagarna blev människor även tvångssteriliserade. Barnen till romer blev tvångsöverförda till majoritetsbefolkningen och man skapade även levnadsförhållanden som gjorde det omöjligt för människor att kunna leva normala liv, trygga i sina egna identiteter. Ofta använde man lösdriveri som anledning för att kunna begå dessa övergrepp. I Sverige slutade man begå de grövsta övergreppen i slutet av 1970-talet och i början av 1980-talet. I Rumänien förordar man fortfarande apartheid och vägrar erkänna den djupa strukturella diskriminering som den romska befolkningen tvingas leva i. Men det spelar kanske mindre roll enligt den liberala logiken.

Är det tattarinventariernas tid Patrik Engellau vill tillbaka till så märks det. Han upprepar nämligen exakt samma form av argument som den svenska antiziganismen har byggt på sedan 1910-talet.

Faktum är att han inte ens gör någon skillnad på romer och romer. Vilket han kanske borde göra då romer är en heterogen minoritet. Patrik Engellau gör däremot ingen skillnad på om det är vi resanderomer som har 500 år på nacken i det här landet som ska kallas för onda fripassagerare eller om det är de nyanlända från Rumänien. Hans antiziganism är därmed större än hans intellekt. För sist jag kollade efter försvarade han delar av ett folkmord. Det vill säga tvångsassimileringen mot den romska befolkningen med udden riktad mot resanderomer.

”Observera för övrigt att det här med arbetslinjen inte är en blockskiljande fråga. Förut var alla politiska block anhängare, numera verkar alla block vara motståndare (även om de för den goda sakens skull låtsas att jobb är bättre än bidrag).”

Och här har vi det, kärnan för dagens höger. Arbetslinjen. Vem vet, Patrik Engellau kanske anser att arbete ger frihet. Referensen till folkmord har han ju redan gjort en gång.

arbete-_110595441

FN:s Folkmordskonvention definierar folkmord som gärningar begångna med uppsåt ”att förgöra helt eller delvis en nationell, etnisk, raslig eller religiös grupp”, genom att:

Döda medlemmar av gruppen.

Förorsaka allvarlig kroppslig eller mental skada på medlemmar av gruppen.

Avsiktligt skapa sådana levnadsförhållanden för gruppen som förmodas åstadkomma dess fysiska utrotning i sin helhet eller i delar.

Införa åtgärder som förhindrar födslar inom gruppen.

Tvångsöverföra barn från gruppen till en annan grupp.

Sverige har gjort sig skyldiga till 4 av 5 punkter mot den romska minoriteten. Det är detta som Engellau anser var en gåva. Hur ska man annars tolka det hela?

I landet lagom avgör etniciteten om du är fattig eller ej

romni3

Det är nog få som har missat polisens senaste avslöjande kring ”organiserat tiggeri”. En nyhet som har kablats ut i medier runt om i landet och som sprids som en löpeld på sociala medier. Men vad är det då för avslöjande som polisen har släppt och som har gjort att moderater och sverigedemokrater återigen skriker om förbud mot fattigdomskonsekvensensen, tiggeri? Svar: Tiggarna tjänar miljoner.

Som volontärarbetare och aktiv debattör i hemlösefrågor känner jag mig lurad. Varför har ingen tagit upp det förut? Tanken är att man ska hjälpa fattiga människor och inte rika.

Som socialist har utgångspunkten varit att hjälpa de människor som inte omfattas av samhällets skyddsnät. Där samhället slutar att fungera tar solidariteten vid. Det är så jag fungerar och resonerar och det är därför jag har tillbringat det senaste året med att hjälpa volontärgrupper runt omkring i landet.

Tio miljoner kronor är en hög siffra. Det är den siffran människor i allmänhet, däribland mig själv, har hakat upp sig på. Siffran ger sken av att EU-medborgarna på den aktuella campingen är att betrakta som rika.

Låt oss därför titta på siffran och försöka lyssna på vad polisen faktiskt säger. Polisen har frågat random rasifierad tiggare hur mycket de tjänar på att tigga. 300 kronor per dag uppges av någon och den siffran blir polisens utgångspunkt. EU-medborgarna som polisen benämner som ”en kulturell gruppering” är cirka 150 personer, vilket innebär att summan landar på mer än tio miljoner kronor.

300 kronor om dagen 365 dagar om året innebär 109500 kronor. Fördelat på siffran 150 blir det 16 425 000. Vilket kan jämföras med genomsnittsinkomsten för lika många ”svenskar” i Söderhamn vilket landar på 33 926 400 per år. Med ord mer än dubbelt så mycket som de människor som lever sina liv på en camping och som är beroende av medmänniskors givmildhet. De är visst inte så rika när man tänker efter. Sett till samhällsdebatten som har följt av den här storyn som ingår i en statlig rapport till S+MP-regeringen slår polisen även fast att ”tiggeriet är organiserat”. Som bevis anger myndigheten hur man har spanat på en ”kulturell gruppering” och resultatet pekar på att gruppen hemlösa hjälper varandra med skjuts.

Polisen säger alltså att EU-medborgarna är fattiga. Åtminstone i jämförelse med resten av Söderhamn. Men det räcker naturligtvis inte. Fattigdomen ska vara än värre för att erkännas av en del människor i det här det här landet. I landet lagom är det endast rännstenen som avgör huruvida du är fattig eller ej. Åtminstone när det kommer till människor som inte passar in i normsamhället. För de svenska studenterna är visst fortfarande lika fattiga år efter år. Men då är det visst skillnad.

/Kim Fredriksson – Debattör och skribent

Fackpampen förstår inte att kampanjen är trollad – Gör bort sig och blir utskrattad i direktsänd TV

nordström

Under fjolårets Almedalsvecka presenterade Kommunal sin rikstäckande kampanj mot ”Namnofobi”. Enligt Kommunal var det viktigt att peka på hur människor diskrimineras på grund av sina namn. Att ”namnofobi” inte ens är ett riktigt ord och att begreppet förminskar den strukturella rasismen verkade inte riktigt bekymra.

Inför en direktsänd debatt i TV4 fick Kommunals ordförande Annelie Nordström förklara hur de tänkte. Det slutade med att fackpampen blev utskrattad i direktsänd TV. Rashid Musa från Sveriges Unga Muslimer tog bladet från mun och sade det vi andra brukar tänka när undermåliga enkätundersökningar förminskar den strukturella rasismen.
– Det här är ju fåntrattar som har gjort det här.

Fram med skämskudden och en med skål popcorn och låt Annelie Nordström lära dig hur du inte ska bedriva antirasistiska satsningar.

Här är bilderna som får PK-etablissemanget att gå i taket i England

Stop and search at Notting Hill carnival

Unga män blir stoppade och visiterade av brittisk polis.

Tidningar har kallat det för en attack. Politiker och debattörer har rasat på Twitter. Polisen är förtegen. Samtidigt har hundratusentals människor hyllat tilltaget på sociala medier.

Bilderna av de satiriska affischerna föreställande Metropolitan-polisen har rört upp känslor i etablissemanget. Anledningen är för att de ger sken av att komma från Metropolitan Police.

På en affisch kritiserar man Storbritanniens cannabislagstiftning, och polisens punktmarkering av cannabisbrukare i förorten. Storbritannien har sedan tidigare öppnat upp dörrarna för medicinsk användning av cannabis och förbudet anses vara föråldrat enligt många.

Utanför Scotland Yard

På en affisch utanför Scotland Yard står det,
– Har du inte vitt skinn är det 28 gånger större risk att du blir stoppad och visiterad av polisen i London, eftersom vi fortfarande är jätterasistiska.

Bilden av affischen har fått hundratusentals delningar världen över och har orsakat ramaskri bland  konservativa och rasister på nätet. De allra flesta hyllar däremot affischerna och ser dem som ett briljant sätt att skapa en välbehövlig debatt om rasismen i samhället.

polisaff2

polisaff4

polisaff7

Polisen har medgett att man är medvetna om tilltaget som gör narr av polisens senaste PR-satsningar. Utöver det har man avböjt vidare kommentarer. Istället har man bland annat valt att rycka ut med blåljusen och spärra av brottsplatserna (busshållsplatser) tills satiren försvann.

polisaff5

Anarkistgruppen som ligger bakom affischer är nöjda med motattacken.

– Metropolitan polisen satsade 167 miljoner 2012, 2013 satsade dem 123 miljoner. Enbart på propaganda. Vi har inte spenderat en krona på vår kampanj men ändå så ser det ut som att vi har fått ett stort genomslag säger en av anarkisterna i en intervju med Engelska Vice.