Solidaritetsarbete med EU-migranter på gång

Min folkbokföringsort, Landskrona, har haft hemlösa EU-migranter boendes i kommunen en längre tid nu.
Jag har vid tidigare tillfällen samtalat så smått med några av dem. Vid några tillfällen har jag även gett bort lite skrammel i fickan och köpt vatten eller frukt till dem. Det är det minsta jag kan göra när jag ser en medmänniska som lever i misär.

I fredags hölls ett första möte mellan olika lokalt förankrade människor som vill försöka göra livet lättare för de EU-migranter som finns i kommunen. Under mötet höll jag en kortare genomgång om vad det är för EU-migranter, hur deras hemförhållanden ser ut, hur vardagen är för de som tillhör etniska minoriteter och hur exempelvis ekonomiska kriser och naturkatastrofer har slagit hårt mot människor. Jag gav även flera exempel på hur antiziganistiska myter ser ut idag och hur dessa har florerat i Sverige rent historiskt sedan 1600-1700-talet. Samt hur de ser ut idag. I grund och botten är det samma myter och samma rasism som ligger till grund för dem.

Efter min genomgång så fokuserades det mycket på vad och hur vi gemensamt kan göra det bättre för kollektivet som bor här. Vi enades om att vi som privatpersoner inte kan lyfta EU-migranterna ur den situation de lever i. Men vi kan däremot lindra lidandet. Vilket är det initiativet ska inrikta sig på genom bland annat insamling av kläder, utskänkning av mat och insamling av pengar.

Men vi kommer inte stanna där.

Problematiken kring de hemlösa EU-migranterna och hemlösheten i sin helhet är massiv.
Flera faktorer spelar in i ekvationen. Social stigmatisering, rasism, klassklyftor och en inhuman politik som formar människor till att ligga längst ner under samhällspyramiden. Det jämte kommunernas oförmåga till handling. Polisens strukturella rasism. Myndigheters inhumana beslut och ökat våld mot de mest fattiga i samhället, skapar ett samhälle som vi behöver tala klarspråk om. Kunskapsspridning och aktivt arbete mot myndigheter är också bitar som kommer ta plats i vårt kommande arbete.
Välgörenhet allena är inget alternativ. Man måste våga tala om problemens orsaker och inte bara om hur symptomen ser ut. Hur ska man annars kunna göra någon skillnad?

Under veckan kommer vi börja med det rent praktiska gällande utdelning av mat.
Nästa vecka kommer den första utvärderingen.
Något namn för det här projektet eller vad man ska kalla det har vi ej valt.
Det får bli en senare fråga. Det mest viktiga just nu är att se till att de vi kan hjälpa inte riskerar frostskador och/eller allvarliga sjukdomar på grund av kylan och näringsbrist.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s