Patrik Engellau försvarar folkmord och sprider antiziganism

medknugen

Patrik Engellau tillsammans med Sveriges värsta och dyraste bidragstagare, Kungen.


Patrik Engellau är styrelseordförande för den högerliberala tankesmedjan ”Den nya välfärden”. En extrem tankesmedja som bland annat vill se mer nedskärningar inom skola, vård och omsorg om de drivs i kommunal eller statlig regi, mer privatiseringar och än mer marknadsanpassningar som leder till otrygghet och en negativ samhällsutveckling för vanligt folk.

Uppluckrad arbetsrätt och än djupare klassklyftor leder nämligen inte till en tryggare befolkning. Snarare tvärtom då liberalernas så kallade ”flexibla arbetsmarknad” endast är ett annat sätt att säga att chefen ska kunna få sparka dig lättare. Och jo, enligt ”Den nya välfärden” så ska den riktiga välfärden nedmonteras så mycket som möjligt.

Patrik Engellau är inte ensam inom den etablerade borgerligheten om att företräda intellektuellt haltande och omoraliska idéer om svaga och marginaliserade grupper. Det högerreaktionära förhållningssättet till vetenskap och akademiska förklaringsmodeller löper som en röd tråd genom flera av de resonemang man har kunnat se de senaste åren.

För att komma åt samhällsproblem vill man straffa ut individer. Strukturella problem tror man ju inte på. Det hade ju inneburit att man hade varit tvungna till att revideras sin syn på ekonomiskt ansvar och till exempel tvingas till att erkänna storföretagens skuld gällande undanträngningen av egenföretagarna.

Patrik Engellau sprider antiziganism grundade på en rasistisk värdegrund och högerreaktionära förklaringsmodeller. Några andra begrepp går inte att finna för de resonemang Engellau för fram. Åtminstone inte något som är intellektuellt hållbart.

Att läsa Patrik Engellau demagogi om fattigdomskonsekvensen tiggeri är en plågsam upplevelse. Inte bara utifrån ett nationellt minoritetsperspektiv, men också utifrån ett intellektuellt perspektiv.

För att ge ett exempel på hur pass intellektuellt ohederlig argumentation är så kommer jag härmed dela upp Patrik Engellaus text i stycken och föra in mina egna resonemang så att läsarna själva kan få avgöra hur landet ligger till.

Så där, nu kör vi…

”Den som av detta drar slutsatsen att frågan är svår har fel. Frågan är lätt. Att det ändå krävts så mycket möda av mig beror på att det legat en föreställning i vägen för logiken och bromsat tänkandet.”

Vad säger då forskarna om Engellaus sätt att förenkla en fråga som har fler dimensioner än bara fattigdomsaspekten? Svaret är att trots att fattigdom är huvudorsak till varför människor tigger för sin överlevnad så handlar det även om andra yttre faktorer. Exempelvis konsekvenserna av obehandlade kollektiva folktrauman efter folkmord. Strukturell diskriminering, sociologiska förklaringsmodeller och sist men inte minst, majoritetsbefolkningarnas ovilja att följa mänskliga rättigheter som exempelvis ramkonventionen för nationella minoriteter.

Att allt detta skulle kunna kokas ned till en enkel fråga får stå för Engellau, men för de allra flesta så bildar dessa frågor en helhet av många svåra frågor som man inte löser i en handvändning.

”Den blockerande föreställningen är memen, idén eller känslan ”jag skäms för att jag har det bra”. Så länge jag behärskades av den känslan gick det inte att komma fram till något annat än att tiggarna borde ha fritt vivre och fri tandvård på kommunens bekostnad.”

Den subjektiva föreställningen som Engellaus tar upp här tar givetvis upp frågan om tandvård eftersom Engellaus vet att frågan är laddad då tandvården i Sverige är dyr. De allra flesta av oss anser att det var bättre förr när folktandvården faktiskt var fri men inte Engellaus. Han vill som bekant ha individansvar, då funkar ju inte den gamla sossemodellen med fri tandvård.

Den intellektuellt handikappade analysen når här sin höjdpunkt. Engellaus menar att utsatta och marginaliserade människor har valt att vara utsatta och marginaliserade. Vilket i sig inte är så konstigt då denna åsikt utgår från liberalismens kärna – individens egenansvar – även i de fall där det är yttre faktorer som är orsaken. Den strukturella problematiken upphör att vara strukturell i denna  förklaringsmodell. Stöpta-ur-samma-form-mentaliteten förkroppsligad om man så vill.

”Löjliga exempel? Jag tycker inte det. Det goda samhället är ett gemensamt projekt. Det är svårare att övervaka än fotbollslaget, men de mänskliga samverkansmekanismerna är i stort sett desamma. Det goda samhället fungerar när alla drar sitt strå till stacken. De som drar sig ur det gemensamma ansvaret och föredrar att leva på sin nästas ansträngningar ses inte, och med rätta, med blida ögon. Fripassagerare uppmuntras inte. Det civila samhället utsätter dem tvärtom för ett ibland ganska hårdhänt tryck att sälla sig till gemenskapen och göra insatser för det gemensamma goda.”

Höjdpunkten jag tidigare nämnde är härmed slagen. Här ser man hur Patrik Engellau klart och tydligt vill att läsarna ska se tiggande människor som en motsats till det goda. Retoriken är som hämtad från de italienska fascisternas marknadsliberaler kring Alberto De Stefani eller den nya högerns etnopluralistiska tal om änglarnas levnadsöde.

Klass mot klass-begreppet ska tydligen förkastas i normala fall. Men inte när det gäller rika mot fattiga. Då ska det sparkas uppifrån och ner – samt lite till när människan ligger ned. Förordar du däremot ökad demokratisk ekonomi så är du en antidemokrat enligt den liberala högerlogiken. Att pissa på människor däremot, det är tydligen passande och gott.

Patrik Engellaus tal om fripassagerare är inte bara olustigt. Det är också hycklande och rent ut sagt ohederligt med tanke på hur verkligheten ser ut utanför Patrik Engellaus välbärgade fantasivärld. För i verkligheten där vanligt folk bor, lever inte tiggaren på våra gemensamma skattepengar. Den biten står Patriks vänner inom Svenskt Näringsliv för. Eller var det inte viktigt att privata företagare skulle ha specialbidrag och tjäna pengar på välfärdstjänster längre? Tiggaren lever på frivilliga gåvor, pantburkar och om hen har tur, små tillfälliga timanställningar. Det hade Patrik Engellau vetat om han hade satt sig in i frågan.

Att en människa som dessutom förordar än mer skattesänkningar för rika, säger att det är de fattiga som är fripassagerare, är vare sig förvånande eller speciellt konstigt. Det här så här den marknadstrogna högern ser på människor i det här landet. Om ni inte förstod det när regeringen Reinfeldt tvingade cancersjuka till att söka jobb på Arbetsförmedlingen så kanske ni förstår det nu när denna högerliberala lobbyist kallar fattiga för fripassagerare.

Det intressanta med den liberala högerns förklaringsmodeller är hur ofta de resulterar i en ekonomisk analys som gör gällande att vi har någon form av nollsummespel i Sverige.

”Haken är naturligtvis att man inte rimligen kan begära av alla människor att de ska bidra så särskilt mycket. En del är för gamla, en del är för unga, en del har för svåra fysiska eller mentala handikapp. Här måste ofta svåra avvägningar göras.”

Det är alltså en och en svår avvägning att göra om människors behov ska tillgodoses eller ej… Jamen dåså, då förstår vi den liberala logiken när man ville skicka cancersjuka till Arbetsförmedlingen. Det var en svår avvägning men någonstans kom man på att det trots allt var en bra idé eller vad?

”Men när jag betraktar de romska tiggarna på våra gator har jag svårt att finna fog för sådana avvägningar. De förefaller mig för det mesta unga, starka och åtminstone till synes rimligt friska och således helt arbetsförmögna.”

Och här kom antiziganismen in i bilden…

Människor i allmänhet vet mycket väl att alla tiggare inte är romer, man vet också om att inte alla romer tigger. Det är allmän kännedom som Patrik Engellau borde vara bekant med. Om så ej är fallet är det på hög tid att Engellau börjar läsa på före han öppnar munnen. Risken finns ju att han gör om misstaget med sin text. Det vill säga att uttrycka sig som en mindre vetande.

Rent politiskt är det däremot intressant att se hur liberalismens individfokus till absurdum plötsligt byts ut mot en generaliserande antiziganism. På en reaktionär grund dessutom. Vad motivet kan tänkas vara bakom denna ideologiska svängning kan man endast spekulera i. Det står däremot klart att argumentet han framför vilar på en antiziganistisk grund.

”Jag kan alla de bestörta motargumentet från deras sida som fortfarande är besatta av skammen över att vi har det bra i vårt samhälle, i Sverige: att romerna är förtryckta sedan sekler och att det därför är omvärldens uppgift att skämmas och att bereda dem ett drägligt liv.”

Här försöker Patrik Engellau ge intryck av att vara kunnig, Men för att förtydliga, han kan inte argumenten. Han förenklar däremot argumenten med antiziganistiska förklaringsmodeller. Bland annat på grund av okunskap om varför olika romska folkslag bär på kollektiva trauman. Vi kommer till det…

”Men så är det inte. Vi svenskar hjälper romerna mer genom att tubba dem till egen försörjning än genom att försörja dem via mynt och sedlar i pappmuggarna.”

Den här åsikten är knappt värd att bemöta. Den utgår nämligen från att alla människor har det lika bra som välbärgade Patrik. En välbärgad man som mår dåligt över att behöva se den fattigdom han så tydligt vill se mer av genom att göra klassklyftorna än djupare.

”Jag tror svenskar i alla tider har tänkt ungefär som jag i den här frågan. Kom ihåg att Sverige fram till 1965 hade en lag som hette Lösdriveriförordningen enligt vilken tiggare kunde sättas i tvångsarbete. Det var den synen på arbetet som gjorde Sverige till världens kanske mest framstående land. Vår största gåva till romerna vore att lära dem arbetslinjen. ”

Den tvångsassimilering Patrik Engellau försvarar ledde inte bara till en kritiserad vitbok över övergreppen mot romska folk i Sverige. Den ledde över till övergrepp mot i synnerhet den resanderomska minoriteten som har funnits i landet sedan 1512. Övergrepp som FN stämplar som folkmord men som av Patrik Engellau ses som en gåva.

Den gåva Patrik Engellau talar om handlade om ett försök från svenska staten att utrota oss resanderomer rent fysiskt och kulturellt. Förutom lösdriverilagarna blev människor även tvångssteriliserade. Barnen till romer blev tvångsöverförda till majoritetsbefolkningen och man skapade även levnadsförhållanden som gjorde det omöjligt för människor att kunna leva normala liv, trygga i sina egna identiteter. Ofta använde man lösdriveri som anledning för att kunna begå dessa övergrepp. I Sverige slutade man begå de grövsta övergreppen i slutet av 1970-talet och i början av 1980-talet. I Rumänien förordar man fortfarande apartheid och vägrar erkänna den djupa strukturella diskriminering som den romska befolkningen tvingas leva i. Men det spelar kanske mindre roll enligt den liberala logiken.

Är det tattarinventariernas tid Patrik Engellau vill tillbaka till så märks det. Han upprepar nämligen exakt samma form av argument som den svenska antiziganismen har byggt på sedan 1910-talet.

Faktum är att han inte ens gör någon skillnad på romer och romer. Vilket han kanske borde göra då romer är en heterogen minoritet. Patrik Engellau gör däremot ingen skillnad på om det är vi resanderomer som har 500 år på nacken i det här landet som ska kallas för onda fripassagerare eller om det är de nyanlända från Rumänien. Hans antiziganism är därmed större än hans intellekt. För sist jag kollade efter försvarade han delar av ett folkmord. Det vill säga tvångsassimileringen mot den romska befolkningen med udden riktad mot resanderomer.

”Observera för övrigt att det här med arbetslinjen inte är en blockskiljande fråga. Förut var alla politiska block anhängare, numera verkar alla block vara motståndare (även om de för den goda sakens skull låtsas att jobb är bättre än bidrag).”

Och här har vi det, kärnan för dagens höger. Arbetslinjen. Vem vet, Patrik Engellau kanske anser att arbete ger frihet. Referensen till folkmord har han ju redan gjort en gång.

arbete-_110595441

FN:s Folkmordskonvention definierar folkmord som gärningar begångna med uppsåt ”att förgöra helt eller delvis en nationell, etnisk, raslig eller religiös grupp”, genom att:

Döda medlemmar av gruppen.

Förorsaka allvarlig kroppslig eller mental skada på medlemmar av gruppen.

Avsiktligt skapa sådana levnadsförhållanden för gruppen som förmodas åstadkomma dess fysiska utrotning i sin helhet eller i delar.

Införa åtgärder som förhindrar födslar inom gruppen.

Tvångsöverföra barn från gruppen till en annan grupp.

Sverige har gjort sig skyldiga till 4 av 5 punkter mot den romska minoriteten. Det är detta som Engellau anser var en gåva. Hur ska man annars tolka det hela?

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s